Den sociala utvecklingsstrategin står i centrum för Communities That Care, och i Sverige har den blivit den mest synliga delen av modellens arbete. I ett föredrag om den svenska implementeringen beskrev Birgitta Månsson – CTC-utbildare från Sverige som i dag sitter i styrelsen för Prevention Sverige – hur strategin infördes i svenska kommuner, och framför allt i Malmö stad.
Den svenska implementeringens sex pelare
Månsson presenterade CTC som en heltäckande modell som vilar på sex lika viktiga pelare. Tillsammans bildar de ett enda ramverk för att stödja ungas sunda utveckling.
- Den första pelaren är den vetenskapliga grunden. Varje aktivitet och strategi vilar på forskningsresultat. Den evidensbasen ger arbetssättet dess trovärdighet och ökar dess chanser att fungera i praktiken.
- Den andra pelaren är fokus på orsaker snarare än symtom. CTC koncentrerar sig på de och som formar ungas välbefinnande och utveckling. En ungdomsenkät mäter dessa faktorer lokalt, och det är det som gör riktade insatser möjliga.
- Den tredje pelaren är anpassning till lokala behov. Varje lokalsamhälle har sina egna utmaningar och styrkor, och lokala data för dem i dagen. Att skräddarsy insatserna säkerställer att de valda strategierna är relevanta och verksamma just där.
- Den fjärde pelaren är valet av effektiva program. När CTC infördes i Sverige fanns ingen nationell lista över evidensbaserade program. Initiativtagarna vände sig därför till internationella register som Blueprints och började hämta hem effektiva program och anpassa dem för Sverige.
- Den femte pelaren är mobilisering av lokalsamhället. CTC samlar ett brett spektrum av aktörer – skolor och bibliotek, föreningar och myndigheter – för att utveckla och förverkliga en gemensam vision. Den bredden i deltagandet bygger engagemang och håller initiativen vid liv.
- Den sjätte pelaren, och enligt Månsson den viktigaste, är begreppet anknytning. Den sociala utvecklingsstrategin syftar till att bygga starka band mellan barn och deras sociala omgivning, och ser dem som nyckeln till en sund utveckling.
Den sociala utvecklingsstrategin i centrum
I centrum av CTC står den , som Månsson beskrev som ett slags recept för ungas sunda utveckling. Receptet har tre nödvändiga ingredienser:
- Den första är meningsfulla möjligheter till delaktighet. Barn och unga behöver möjligheter som betyder något, som ger dem känslan av att bidra med något av värde.
- Den andra är att lära ut de färdigheter de behöver för att ta vara på möjligheterna med framgång. Utan färdigheterna leder en möjlighet till frustration i stället för till en känsla av att lyckas.
- Den tredje är bekräftelse för ansträngning, framsteg och framgång. Bekräftelse förstärker positivt beteende och motiverar till fortsatt ansträngning.
Resultatet av receptet är anknytning: en känsla av tillhörighet och samhörighet med familj, skola och lokalsamhälle. Anknytningen gör i sin tur att unga vill dela värderingar och övertygelser med de människor de är knutna till. I Sverige definieras de värderingarna som respekt för alla människors lika värde, att hjälpa varandra, att ta ansvar, uthållighet och glädje.
Modellen verkar åt båda hållen, och Månsson var tydlig med det. Kriminella grupper använder samma principer för att rekrytera unga: de erbjuder möjligheter att delta, lär ut de färdigheter som behövs och ger bekräftelse. Resultatet är ett band till gruppen och ett övertagande av dess antisociala värderingar. Lärdomen för prosociala vuxna är att de måste driva samma process bättre, och mer medvetet, om de vill få unga att välja en sund väg.
Att omsätta strategin i praktiken i Sverige
Sverige tog en ovanlig väg för att sprida strategin. När CTC infördes i Malmö fanns inga prövade program att tillgå. Initiativtagarna beslutade att behandla den sociala utvecklingsstrategin i sig som ett program, och utvecklade ett utbildningsformat för att förankra den i organisationer och institutioner av alla slag.
Månsson beskrev en strukturerad implementeringsprocess i nio steg, utformad för att säkerställa att strategin inte bara lärs ut utan också praktiseras. Den börjar med noggranna förberedelser och ett möte med ledningen för den berörda organisationen. Efter själva utbildningstillfället följer uppföljningsmöten och stöd under implementeringen. En gång om året rapporteras framstegen till CTC-processens .
För att säkra kvaliteten förbereds certifierade utbildare för rollen och måste uppfylla fastställda krav. De går en utbildning, håller sina första pass tillsammans med erfarna utbildare och måste genomföra minst fyra pass om året för att behålla sin certifiering.
Deltagarna lär sig först teorin bakom strategin. Sedan upprättar de en personlig handlingsplan för sitt arbete med ett barn som de regelbundet har kontakt med. Till sist arbetar de i grupper fram hur strategin kan förankras i den egna organisationen.
Räckvidden i Malmö är slående. Över 3 000 personer har utbildats i stadens fem CTC-områden, bland dem anställda vid bibliotek, stadsbyggnadskontor, ideella organisationer, skolor och simhallar, liksom fastighetsägare och många andra organisationer.
Idén: varje vuxen kan bidra positivt, och ju fler som tillämpar strategin, desto större blir effekten på lokalsamhället.
De tidiga resultaten är uppmuntrande. Månsson rapporterade att 18 av 24 riskfaktorer hade minskat i ett CTC-område efter två år. Det är en observation från praktiken i ett enda område, inte en kontrollerad utvärdering, men det pekar i den riktning man skulle vänta sig om ett brett, lokalt förankrat arbetssätt och en systematisk spridning av den sociala utvecklingsstrategin gör vad de är avsedda att göra.
Integrering i CTC-processen
Strategin är invävd i CTC-processens fem faser snarare än något som drivs vid sidan av dem. I fas två introduceras områdesteamets medlemmar till strategin och utarbetar personliga handlingsplaner. I fas tre följer en längre fortbildning om att arbeta med strategin tillsammans, och en arbetsgrupp för den sociala utvecklingsstrategin bildas. De främjande aktiviteter som identifieras där tas med i resursinventeringen och skrivs slutligen in i handlingsplanen i fas fyra.
På så sätt säkerställs att strategin implementeras som en integrerad del av hela CTC-processen, inte isolerat. Den kompletterar de preventionsprogram som riktar sig mot specifika riskfaktorer, och den utgör handlingsplanens främjande hälft.
Utmaningar och framgångar
Att implementera strategin i Sverige var inte okomplicerat. I början fanns inga evidensbaserade program och ingen nationell lista över verksamma insatser. Initiativtagarna fick improvisera och använda den sociala utvecklingsstrategin i sig som sitt program för att över huvud taget kunna börja med det förebyggande arbetet.
En andra utmaning var hållbarheten. Implementeringsprocessen i nio steg och certifieringen av utbildare är de åtgärder som ska säkerställa att strategin förankras i organisationerna på lång sikt, i stället för att tillämpas en gång och sedan glömmas.
Trots detta är framgångarna påtagliga. I det område där strategin tillämpades mest intensivt minskade 18 av 24 riskfaktorer. Bredden av organisationer som använder strategin är lika anmärkningsvärd: skolor och förskolor, bibliotek och kulturinstitutioner, fastighetsägare och polisen. Strategin har visat sig vara ett flexibelt instrument som kan tillämpas i mycket olika sammanhang.
En modell med potential
Den svenska erfarenheten av den sociala utvecklingsstrategin som del av Communities That Care visar att ett vetenskapligt grundat, lokalt förankrat förebyggande arbetssätt kan åstadkomma förändring. Fokus på att stärka skyddsfaktorer, och den systematiska spridningen av en enkel men kraftfull strategi, har bidragit till ungas välbefinnande i de deltagande lokalsamhällena.
Modellen låter sig överföras. Dess tre principer – möjligheter, färdigheter och bekräftelse – är universella, och de kan tillämpas i mycket olika kulturella och organisatoriska sammanhang. Den svenska erfarenheten ger en sällsynt detaljerad bild av vad det innebär att omsätta dem i praktiken och var svårigheterna ligger.
Det lokalt förankrade arbetssättet förtjänar särskild betoning. Tanken att ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något” fångar varför brett deltagande i det förebyggande arbetet spelar roll. När så många vuxna som möjligt i ett lokalsamhälle tillämpar den sociala utvecklingsstrategin skapar de en stödjande miljö där unga kan utvecklas väl.
Månssons föredrag visade hur en forskningsbaserad strategi kan omsättas i praktiken, och vad den kan åstadkomma när den implementeras systematiskt och i stor skala. För alla i Europa som arbetar med prevention och ungas välbefinnande är den svenska erfarenheten av CTC en källa till praktisk inspiration – och en påminnelse om att modellens främjande hälft förtjänar lika mycket uppmärksamhet som programmen.