Evidensregister

Det amerikanska registret över testade program för barn och unga, som drivs av Institute of Behavioral Science vid University of Colorado Boulder. Det certifierar på tre nivåer. Promising kräver en randomiserad kontrollerad studie eller två kvasiexperimentella utvärderingar, med en genomgående positiv effekt och inga tecken på skada. Model lägger till ytterligare en högkvalitativ studie och minst en uppföljning tolv månader eller mer efter insatsens slut. Model Plus lägger till en replikering utförd av forskare utanför utvecklarens eget team. Det är dessa evidensstandarder som CTC European Networks granskning tillämpade när den bedömde europeiska program för Xchange.

En observationsdesign: en grupp följs över tid och delas sedan in efter om den fick programmet eller inte; ingen lottas. En prospektiv kohort börjar observationen i nutid och löper framåt, en retrospektiv arbetar sig igenom ett händelseförlopp som redan är avslutat. Eftersom grupperna kan skilja sig åt redan från början är risken för dolda störfaktorer högre än i en randomiserad studie.

CTC-processens arbetande organ: yrkesverksamma som driver skolor, fritidsgårdar, familjestöd och föreningar, tillsammans med boende och, helst, unga själva. Områdesteamet läser områdesprofilen, sätter prioriteringar och väljer programmen. Det är skilt från ledningsgruppen av nyckelpersoner, som ger mandatet och resurserna. Kallas community board i USA, Gebietsteam i Tyskland och områdesteam i den svenska CTC-praktiken.

Den tradition inom socialt arbete som handlar om att göra det möjligt för boende och lokala institutioner att själva identifiera och möta sina behov, i stället för att få tjänster levererade till sig. CTC:s upphovsmän placerar uttryckligen arbetssättet i den traditionen: lokalsamhället samlar in sina egna data, sätter sina egna prioriteringar och äger sin egen plan. Kallas community organising i USA och Gemeinwesenarbeit i tyskspråkiga länder.

Den randomiserade kontrollerade studie som lade grunden för evidensen för CTC. Den inleddes 2003, parade ihop 24 mindre orter i sju amerikanska delstater och lottade en ort i varje par till CTC, och följde över 4 400 unga från tio års ålder in i vuxenlivet. Unga i CTC-orterna började använda alkohol och droger senare, uppvisade mindre brottslighet och våld, och skillnaderna bestod till 21 års ålder.

Hur säkert ett påstående om en effekt är, inte hur stor effekten visar sig vara. GRADE beskriver detta som tilltron till en effektskattning och graderar den efter hur troligt det är att ytterligare forskning skulle ändra den tilltron. Grüne Liste Prävention bedömer tillförlitligheten separat från studiedesignen och låter den bero på gruppstorlekar, antalet studier och om det finns resultat från det tyska språkområdet.

Den grupp som inte får programmet och som därmed visar hur deltagarna sannolikt hade utvecklats utan det. Det måttet kan aldrig observeras, bara skattas; effekten är skillnaden mellan vad som faktiskt hände och vad som skulle ha hänt utan insatsen. Utan en jämförelsegrupp förblir det öppet om en förändring beror på programmet eller på mognad, tidigare erfarenheter och samtidiga influenser.

Fyra nivåer i stället för uppdelningen mellan verksamt och overksamt: ett program beskrivs först bara, blir sedan teoretiskt underbyggt, får därefter stöd av första indikationer från praktiken och slutligen av kausal evidens. Ju lägre nivå, desto friare kan utvärderingsdesignen väljas; för ett kausalt påstående kommer bara designer som medger ett sådant i fråga. Grüne Liste Präventions bedömningsschema följer den här modellen.

Ett mått på hur stor en skillnad är, oberoende av urvalets storlek. Det vanligaste inom prevention är Cohens d: skillnaden mellan medelvärdena, delad med spridningen. Till skillnad från ett p-värde säger en effektstorlek något om effektens omfattning och gör studier jämförbara med varandra; Grüne Liste Prävention kräver därför att den redovisas i studier med kontrollgrupp.

En förnyad mätning som görs efter att ett program har avslutats. Den visar om en effekt består eller bara syntes medan insatsen pågick. Standarderna från Society for Prevention Research kräver minst en långtidsmätning på rimligt avstånd från insatsens slut och betraktar sex månader som ett rimligt minimum; Grüne Liste Prävention använder samma intervall och förväntar sig att minst en positiv effekt kvarstår då.

Det tyska registret på nätet över effektivitetstestade preventionsprogram, som förvaltas av delstaten Niedersachsens brottsförebyggande råd (Landespräventionsrat Niedersachsen), med de risk- och skyddsfaktorer varje program riktar in sig på. Tyska CTC-lokalsamhällen väljer testade program därifrån i fas fyra. Registret finns bara på tyska.

De personer i ett lokalsamhälle som kontrollerar budgetar, utformar policy och kan binda sin organisation: kommunstyrelsens ordförande eller kommunchefen, polischefen, skolförvaltningens chef, samt ledare inom hälso- och sjukvård, näringsliv, trossamfund och medier. De ger CTC-processen dess mandat och dess resurser, de rekryterar områdesteamet och håller det och samordnaren ansvariga, och de håller arbetet vid liv bortom en enskild finansieringsperiod. Arbetsfördelningen är själva poängen: områdesteamet gör analysen, prioriteringen och planeringen, nyckelpersonerna gör det arbetet möjligt och agerar på det som rekommenderas.

Ett program är manualiserat när en skriftlig handlingsanvisning fastställer vad som sker, när och med vem; bara det gör det repeterbart på andra platser och över huvud taget testbart. Hur noga anvisningen följs är en del av det som avgör framgången: en genomgång av närmare 500 studier fann effekter minst två till tre gånger så stora där genomförandet var noggrant. Grüne Liste Prävention kräver därför tillgängliga manualer, utbildning och instrument för kvalitetskontroll.

Den statistiska sammanvägningen av resultaten från flera studier av samma fråga till en gemensam skattning; Gene Glass införde termen 1976 för analysen av en stor samling resultat från enskilda studier. Varje studie viktas, som regel efter hur precist den mätte, och resultatet redovisas med ett konfidensintervall och med ett mått på hur mycket studierna skiljer sig från varandra. En metaanalys kan inte reparera de studier den sammanställer: där den primära evidensen är tunn, ensidig eller hämtad från en annan miljö ärver den sammanvägda siffran allt detta.

Den geografiska enhet som en CTC-process arbetar i. Inte en administrativ gräns utan det område vars invånare delar skolor, verksamheter och vardagsliv, och vars yrkesverksamma känner varandra. Att välja det rätt spelar roll: ungdomsenkätens område och insatsområdet måste sammanfalla, annars slutar det med att koalitionen agerar på en profil som området inte känner igen sig i. Kallas Sozialraum på tyska.

Ett synsätt som betraktar tonåren som en period av växande som ska stödjas, snarare än en uppsättning problem som ska förebyggas, och som arbetar med kompetens, självförtroende, samhörighet, karaktär och förmågan att bidra. Det delar sina teoretiska rötter med CTC i den sociala utvecklingsmodellen, och det är i CTC:s betoning av skyddsfaktorer som de två möts.

Den andel av en population som uppvisar ett kännetecken vid en tidpunkt eller under en given period, till exempel andelen femtonåringar som druckit alkohol under de senaste trettio dagarna. Prevalens räknar de fall som finns, så den beror både på hur många nya fall som uppstår och på hur länge vart och ett varar; incidens räknar bara de nya fallen under en period. En insats som förkortar ett förlopp sänker prevalensen utan att ändra incidensen, vilket är skälet till att preventionsstudier redovisar de två måtten separat.

En klassificering efter målgrupp, inte efter tidpunkt. Universella insatser riktar sig till en hel population utan att någon individuell risk har fastställts; selektiva riktar sig till undergrupper vars risk är märkbart högre än genomsnittet; indikerade riktar sig till enskilda unga som visar första tecken som ännu inte motiverar en diagnos. CTC arbetar universellt och selektivt.

En klassificering efter vid vilken tidpunkt man ingriper. Primärprevention sätter in innan en störning uppstår och minskar antalet nya fall; sekundärprevention förkortar förlopp som redan har börjat, genom tidig upptäckt och behandling; tertiärprevention minskar de men en störning lämnar efter sig. Bara program för primär- och sekundärprevention tas upp i Grüne Liste Prävention, eftersom det stämmer med CTC:s inriktning.

Förhållanden som minskar sannolikheten för problembeteenden och främjar en sund utveckling: starka band till familj, skola och lokalsamhälle, tydliga normer, möjligheter att bidra, färdigheterna att ta vara på dem och bekräftelse för att göra det. I den sociala utvecklingsmodellen är de vad anknytning består av. Att stärka skyddet räknas lika mycket i CTC som att minska risken.

En design med jämförelsegrupp men utan slumpmässig fördelning: vem som får programmet följer av praxis. Ute i fält är detta ofta det enda genomförbara alternativet, men det kräver extra försiktighetsåtgärder som flera mättillfällen, statistisk kontroll eller en stegvis införandeplan, eftersom program- och jämförelsegrupperna kan skilja sig åt systematiskt.

En studie där deltagarna lottas till programmet eller till jämförelsevillkoret. Eftersom slumpen gör grupperna jämförbara i genomsnitt kan en skillnad vid studiens slut lättare tillskrivas programmet än redan existerande skillnader. Standarderna från Society for Prevention Research kräver, för ett uttalande om verkan, minst två metodologiskt rigorösa studier med genomgående positiva resultat och minst en signifikant långtidsmätning.

Förhållanden i en ung människas familj, skola, kamratgrupp eller bostadsområde som ökar sannolikheten för problembeteenden som bruk av alkohol och droger, våld, brottslighet eller att lämna skolan i förtid. Många verkar på flera utfall samtidigt. CTC mäter dem lokalt genom ungdomsenkäten och ber lokalsamhället att prioritera de mest förhöjda.

Aaron Antonovskys fråga om vad som håller människor friska, i motsats till vad som gör dem sjuka. Dess centrala idé, en känsla av sammanhang (KASAM) byggd av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet, motsvarar nära de skyddsfaktorer som CTC arbetar med. Begreppet är vitt spritt inom europeiskt hälsofrämjande arbete och mindre vanligt i den amerikanska preventionslitteraturen.

Utvecklingsteorin bakom CTC, formulerad av Richard F. Catalano och J. David Hawkins. Den säger att unga knyter an till de sociala enheter, prosociala eller antisociala, som ger dem möjligheter, färdigheterna att ta vara på dem och bekräftelse för att göra det, och att de sedan tar över dessa enheters normer. Prevention innebär därför att skapa dessa tre villkor i familj, skola och lokalsamhälle. Den sociala utvecklingsstrategin är dess praktiska form.

Ett fynd kallas signifikant när data skulle vara tillräckligt osannolika under antagandet att det inte finns någon skillnad; den vanliga gränsen är fem procent. American Statistical Association påpekar att ett p-värde varken mäter en effekts storlek eller ett resultats betydelse, och att vetenskapliga eller policyrelaterade slutsatser inte bör bero på om det understiger ett gränsvärde.

Ett utskrivet antagande om hur ett program verkar: vilka steg som leder från insatsen via delutfall till det avsedda målet, och vilka villkor som måste gälla längs vägen. Den utarbetas före genomförandet tillsammans med de inblandade och avgör vad som senare ska mätas. I Grüne Liste Prävention räknas en förändringsteoristudie som en utvärderingsnivå på en stjärna: den prövar den antagna effektkedjan, inte effekten mot en kontrollgrupp.

Frågan om ett program som utvecklats på annat håll också fungerar här. Det finns en spänning mellan trohet och passform: en stel överföring missar målgruppen, en fri anpassning kan ta bort just de ingredienser som fungerade, och balansen kan bara hittas medvetet och dokumenterat. Grüne Liste Prävention graderar överförbarheten efter antalet studier från det tyska språkområdet, i fyra steg från given till oklar.

Det standardiserade, anonyma frågeformulär som ett CTC-lokalsamhälle riktar till skolelever, som regel mellan elva och sjutton år, för att mäta risk- och skyddsfaktorerna i sina egna bostadsområden. Svaren redovisas för ett område eller en årskull, aldrig för en individ eller en klass, och profilen de ger upphov till är det som fas tre omvandlar till en kort prioriteringslista. Nationella anpassningar översätter skalorna, tar bort frågor som inte är relevanta och testar om dem: den tyska versionen bekräftades vara i huvudsak endimensionell och giltig mot rapporterat våld, brottslighet, substansbruk och depressiva symtom.