Sammanfattning: Att minska beteenderelaterade hälsorisker kräver ett heltäckande utbud av förebyggande och behandlande insatser, utförda av yrkesverksamma som är ”hemmahörande” i olika lokala utförarstuprör. Polisen utgör ett viktigt stuprör som inte har förknippats nära med prevention, och i synnerhet inte med evidensbaserade preventionsprogram och preventionspraktiker. Ändå finns det i lokalsamhällena väldefinierade förebyggande roller som polisen kan spela för att stödja och förstärka pågående preventionsarbete. Dessa roller, så som polisvetenskapen beskriver dem, hänger nära samman med polisens övergripande roll i de lokalsamhällen som poliserna tjänar. I den här artikeln diskuterar vi dessa roller och riktlinjer och ger rekommendationer för hur poliser bör utbildas och arbeta inom ett preventionsramverk.
Definitioner
Att utgå från definitionerna av polisverksamhet (law enforcement) och prevention, och av de vetenskaper som ligger till grund för dessa fält, hjälper till att identifiera överlappande begrepp som är viktiga för att utforska de praktikfält där yrkesverksamma från de två områdena har möjlighet att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål.
Det finns många definitioner av polisverksamhet. Vi använder en som utarbetats av Bureau of Justice, enligt vilken law enforcement är: ”The generic name for the activities of the agencies responsible for maintaining public order and enforcing the law, particularly the activities of prevention, detection, and investigation of crime and the apprehension of criminals.”1 I svensk översättning ungefär: det generiska namnet på verksamheten hos de myndigheter som ansvarar för att upprätthålla allmän ordning och tillämpa lagen, särskilt arbetet med att förebygga, upptäcka och utreda brott och att gripa brottslingar. Även prevention har många definitioner. Den vi använder i den här artikeln kommer från epidemiologin, som utgör den metodologiska grunden för folkhälsoarbetet. Prevention omfattar åtgärder som vidtas för att undanröja eller minska sjukdom och funktionsnedsättning innan de visar sig.
Både polisens och preventionens praktik vilar på vetenskap. Polisvetenskapen syftar till att förebygga, upptäcka och utreda brott för att gripa och frihetsberöva individer, grupper och organisationer som misstänks för lagbrott. Polisvetenskapen är tvärvetenskaplig och omfattar kriminologi, forensisk vetenskap, psykiatri, psykologi, rättsvetenskap, närpolisarbete, straffrättskipning, kriminalvårdsadministration och penologi.2
Så som preventionsvetenskapen beskriver den riktar sig prevention mot bestämningsfaktorer för beteenden som skyddar eller hotar individers, familjers och lokalsamhällens sociala, emotionella och fysiska hälsa, genom att specificera de processer genom vilka dessa bestämningsfaktorer verkar och fastställa verksamma strategier för att minska risk och främja fysisk, psykisk och social hälsa. Preventionsvetenskapen är också tvärvetenskaplig och omfattar folkhälsovetenskap, sociologi, psykologi och socialpsykologi, hälsobeteende, medicin, biostatistik och de neurobiologiska vetenskaperna.3
Båda fälten har anammat tillämpningen av rigorösa metodologiska standarder för att säkerställa att de praktiker de förordar är ”evidensbaserade”4, så att de är både verksamma och till nytta. Inom prevention, och särskilt prevention av substansbruk, har en förskjutning skett från termen ”forskningsbaserad”5 till ”evidensbaserad” i publikationer av Pentz 2003 och Rohrbach m.fl. 2005,6 och genom att Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA) 2007 inrättade National Registry of Evidence-Based Programs and Practices (NREPP). Begreppet ”evidensbaserad” prevention förstärktes internationellt när United Nations Office on Drugs and Crime 2013 publicerade sina International Standards for Drug Use Prevention. Begreppet ”evidensbaserat polisarbete” introducerades av Lawrence W. Sherman 1998.7 Det finns nu en organisation, American Society for Evidence-Based Policing, som ägnar sig åt att stödja forskning om och utvärdering av strategier utformade för att förebygga olagligt beteende och att överföra resultaten av dessa studier till format som är tillgängliga för poliser.
Polisvetenskapen hjälper till att besvara frågor som:
- Vilka typer av brott begås?
- Hur har brottsligheten i ett visst område förändrats över tid?
- Vad vet vi om de människor som begår dessa brott?
- Var begås brotten?
- Hur påverkar brotten lokalsamhället? och
- Vilken är den bästa strategin för att förebygga och/eller bemöta vissa brott i den här jurisdiktionen?
Preventionsvetenskapen ger kunskap om sådant som:
- Vilka berörs av ett visst beteende och vilka kännetecken har den berörda befolkningen (t.ex. kön, ålder, etnisk tillhörighet och geografisk hemvist)?
- Vilka är sårbara, och vad gör dem sårbara?
- Vilka är konsekvenserna av detta beteende över tid? och
- Hur kan vi ingripa verkningsfullt gentemot individer eller deras fysiska eller sociala miljöer för att minska risken för att beteendet inleds eller fortsätter?
Figur 1 nedan visar att polisverksamhet och prevention är relaterade till varandra såtillvida att de delar ett intresse av att upprätthålla och främja allmän säkerhet och minska beteendemässiga hot mot hälsan.
Sårbarhet för riskbeteenden
Analyser av longitudinella studier som följt barn och ungdomar in i ung vuxen ålder8 har gett belägg för de processer och bestämningsfaktorer som ökar barns och ungdomars sårbarhet för substansbruk och andra negativa beteenden. Dessa processer involverar samspelet mellan individer och deras närmiljö (mikronivå) och samhällsmiljö (makronivå) (se figur 2).9
Polisen skulle därför ha nytta av att engagera sig i preventionsarbete, särskilt i de insatser som riktar sig till barn och ungdomar. Medan yrkesverksamma inom prevention implementerar evidensbaserade preventionsprogram som är utformade för att hjälpa socialisationsagenter som föräldrar och lärare att förbättra sitt samspel med de unga de ansvarar för, skulle poliser kunna fokusera på att upprätthålla evidensbaserade regelverk, som att minska tillgången till och tillgängligheten av psykoaktiva substanser, och på att bidra till att skapa trygga och stödjande bostadsområden och lokalsamhällen och förstärka lokalsamhällets normer mot riskbeteenden. Denna samverkan är ingen ny idé. Shepherd & Sumner, van Dijk m.fl. och Krupanski m.fl. har föreslagit liknande koncept kring skärningspunkten mellan polis och folkhälsa.10
Skärningspunkter
Att förstå de processer och samspel som ökar sårbarheten för skadliga beteenden pekar ut punkter där förebyggande strategier kan ingripa för att ändra negativa utvecklingsbanor och för att stärka och befästa positiva (se figur 3).11
De viktigaste preventiva interventionspunkterna som påverkar miljöer på mikronivå omfattar evidensbaserade program för föräldrafärdigheter och för struktur och tillsyn i familjen. Skolor utgör ett annat huvudfokus för förebyggande insatser, särskilt när det gäller att utbilda personal för att förändra skolornas sociala miljö. Good Behavior Game utbildar till exempel lärare i de tidiga skolåren i att introducera barnen i deras roll som elever, och Positive Behavioral Interventions and Supports förstärker den positiva anknytningen till skolan genom hela skoltiden. Därtill hjälper preventionsprogram som Life Skills Training och Positive Action eleverna att utveckla de färdigheter som behövs för att fatta sunda beslut som stödjer hälsosamma beteenden.
Polisers förebyggande roll i skolan har fått stor uppmärksamhet under de senaste tre decennierna, pådriven av utvärderingarna av de program som D.A.R.E. America bedriver.12 Dessa utvärderingar, liksom de alltmer negativa attityderna till polisen runt om i USA,13 har ökat svårigheterna med att nå ut till och involvera polisen i förebyggande insatser i skolmiljö. Medan yrkesverksamma inom prevention dessutom intar ett proaktivt förhållningssätt till beteendeproblem, har poliser tenderat att vara mer reaktiva.14 Det förhållningssättet lämpar sig varken väl för preventionstanken eller, i fråga om beteendeinterventioner som de ovan nämnda, för att inse vikten av att engagera eleverna och tillämpa lämpliga undervisningsstrategier som förbättrar lärandet (t.ex. att låta högstadieelever delta i rollspel och föräldrar öva positiva föräldrafärdigheter).
Det finns flera punkter där poliser skulle kunna stödja preventionsspecialisternas arbete i skolan, på arbetsplatsen, i lokalsamhället och inom rättsväsendet för unga lagöverträdare. I skolor och på arbetsplatser kan polisen ingå i en preventionsledningsgrupp som utarbetar riktlinjer för hur institutionen bemöter substansbruk och missbruk, oavsett om bruket sker på plats eller visar sig genom beteenden som negativt påverkar skol- eller arbetsprestationen. Denna grupp kan se över befintliga riktlinjer för överträdelser till följd av substansbruk och institutionens svar på en överträdelse. Forskning har visat värdet av att ha en sådan grupp på plats, som bör omfatta olika personalkategorier och andra berörda aktörer. Gruppen säkerställer att riktlinjerna stämmer överens med känd bästa praxis, att hela skol- eller arbetsgemenskapen känner till dem, och att stödjande, icke-bestraffande arbetssätt finns på plats för att hantera överträdelser och minska substansrelaterade beteenden. Förekomsten av evidensbaserat preventionsarbete i skolor, som LifeSkills Training15 eller Positive Action,16 eller på arbetsplatser, som Team Awareness,17 har gett positiva resultat i vardera miljön.
En annan viktig interventionspunkt för polisen är att ta sig an tillgängligheten av och tillgången till psykoaktiva substanser som tobak, alkohol och cannabis genom att upprätthålla reglerna om försäljning till minderåriga, med kontrollköp där unga vuxna som ser ut att vara under åldersgränsen försöker köpa dessa varor och där försäljare som inte begär legitimation rapporteras. Därtill kan böter eller risk för indraget tillstånd tillämpas om personal på serveringsställen säljer alkohol till berusade gäster, och personer kan bötfällas för rökning på förbjudna platser. Andra framgångsrika tillsynsinsatser omfattar nykterhetskontroller i trafiken. Effekterna av dessa insatser kan förstärkas när de genomförs i kombination med medieinsatser som ökar synligheten för dem. En uppsättning evidensbaserade regleringar som är mångfasetterade och heltäckande till sin natur kan ha större effekt på substansbruk och relaterade problem än var och en av dem för sig, särskilt när reglerna upprätthålls konsekvent.18
Rekommendationer för att stödja samverkan mellan yrkesverksamma inom prevention och polis
Det finns tre fokusområden genom vilka en samverkan mellan yrkesverksamma inom prevention och polis kan inledas:
- Utbildning
- Lokala preventionskoalitioner
- Preventionspartnerskap
Utbildning
Preventionsvetenskap är ett relativt nytt fält som nu vinner erkännande efter decennier av forskning som har tillämpat teorier om mänsklig utveckling och hälsobeteende för att förstå bestämningsfaktorerna för och etiologin bakom riskbeteenden. Teorier om mänsklig utveckling hjälper till att förklara normal och dysfunktionell utveckling i relation till problembeteenden som substansbruk.19 Teorier om hälsobeteende har undersökt de viktigaste bestämningsfaktorerna för beteenden som påverkar hälsan, med särskild tonvikt på beteenden som verksamma förebyggande interventioner kan förändra.20 Dessa teorier utvecklades genom studier som observerade och prövade stora antal barn, ungdomar och vuxna. Med förbättrad hjärnavbildning har det dessutom blivit möjligt att följa hjärnans utveckling över livsloppet. Genom hjärnavbildning har vi lärt oss att ungdomars hjärnor inte mognar fullt ut förrän i början av tjugoårsåldern, vilket kan bidra till att förklara deras riskfyllda beslut kring beteenden som substansbruk.
Dessutom har kognitiv teori format utbildningen och förståelsen av hur människor lär sig genom hela livet. Jean Piagets tidiga arbete från 1920-talet påverkar fortfarande vår förståelse av kognitiva processer.21 Piagets observationer från hans studier av barn tyder på att de bygger sin kunskap genom att iaktta världen omkring sig och genom att hantera föremål i sin omgivning. De lär sig mycket på egen hand genom dessa iakttagelser och ”experiment”, och deras motivation att lära är inre. Kognitiva teorier om hur barn lär sig är också viktiga för utformningen och utvecklingen av evidensbaserade förebyggande interventioner och regelverk.
Andra pedagogiska och kognitiva psykologer har bidragit väsentligt till vår förståelse av hur människor lär sig och hur den kunskapen kan tillämpas i undervisning. Benjamin Bloom22 identifierade och beskrev till exempel en hierarkisk ordning av kognitiva processer. Hans taxonomi täcker tre huvuddomäner: den kognitiva, den affektiva och den psykomotoriska. Lärande på den högsta nivån i varje domän förutsätter att man har tillägnat sig de nödvändiga kunskaperna och färdigheterna på de lägre nivåerna, så att varje domän bygger på dem som ligger under. Det betyder till exempel att förståelse kräver förmågan att minnas information. Och med förståelse kommer förmågan att tillämpa den informationen i rätt situation och sedan analysera och bedöma dess effekter. En sådan bedömning ger sedan möjlighet att tillämpa informationen i en annan situation.
Uppgiften för varje förebyggande intervention är att lägga en grund av enkla kunskaps- och färdighetselement, bygga vidare på den grunden med alltmer komplexa element över tid, och sedan tillämpa detta lärande i nya situationer. Verksamt lärande innefattar alltså en kognitiv eller mental process som omfattar inte bara kunskapsinhämtning utan också förståelse, kritiskt tänkande, medvetenhet och utveckling av attityder, känslor och förnimmelser, samt förmågan att fysiskt hantera verktyg och instrument. Denna process måste dessutom avspegla och anpassas till individens utvecklingsstadium över livsloppet.
En annan viktig teoretiker är Jerome Bruner, vars arbete ägde rum på 1960-talet. Hans inlärningsteori har direkta implikationer för undervisningspraktiken. För det första måste undervisningen anpassas till de lärandes utvecklings- och utbildningsnivå. För det andra måste stoffet ofta återkomma i olika sammanhang och med olika strategier, för att ge de lärande djupare förståelse och göra att kunskapen sitter kvar längre. För det tredje bör stoffet presenteras i en strukturerad sekvens som ger de lärande möjlighet att tillägna sig och konstruera kunskap och att omvandla och överföra eller tillämpa nytt stoff. Därför är det viktigt att uppmuntra de lärande att använda sina tidigare erfarenheter för att förstå och kunna omsätta nytt stoff. I den processen behöver de lärande uppmuntras att se likheterna och skillnaderna mellan den nya och den redan förvärvade kunskapen. Bruner framhöll också att återkoppling bör ges i form av kunskap eller information, motiverad bara delvis av betyg och konkurrens; tillfredsställelsen är inre och kommer ur själva lärprocessen. Processen att växla mellan ny och gammal information och bygga en alltmer sammansatt kunskapsbas kallas spiralprincipen.23
Dessa teorier lär oss hur människor lär sig, det vill säga om lärprocessen. Lika viktigt är att förstå de bestämningsfaktorer eller faktorer som påverkar lärandet och varför någon är motiverad att lära. Motivation är också central för lärprocessen, oavsett om den kommer inifrån, intrinsiskt, eller drivs av yttre, extrinsiska påverkansfaktorer.24
Alla dessa teorier är viktiga eftersom de hjälper oss att förstå vilka typer av interventioner som är lämpliga för varje utvecklingsperiod från spädbarnsåldern genom medelåldern till ålderdomen, och för att ange när och hur man bör ingripa för att främja en positiv, sund utveckling. Det är denna kunskap som ligger till grund för utvecklingen av de förebyggande interventioner som genom rigorös forskning har visat sig ge positiva långsiktiga resultat.25
Utformningen och upprätthållandet av regelverk riktade mot riskbeteenden som substansbruk har dessutom också en teoretisk grund, främst knuten till social kontroll.26 Social kontroll kommer till uttryck i upprätthållandet av regler som riktar sig mot och reglerar riskbeteende genom att göra klart att beteendet inte hör till normen i ett givet lokalsamhälle och därför inte acceptabelt. Böter och andra åtgärder som vidtas vid överträdelser av dessa regler förstärker den principen.
Varför är den här diskussionen viktig? Komplexiteten i utformningen av teoribaserat preventionsarbete kräver en förståelse av interventionens grund, både för manualbaserade program och för regelverk, så att den implementeras eller upprätthålls som avsett. En sådan förståelse kräver utbildning både i kunskap om preventionsansatsens uppbyggnad och logikmodell och i färdigheterna att implementera och upprätthålla den som avsett. Alla utförare som bedriver preventionsarbete behöver förstå hur preventionsvetenskapen tillämpas i evidensbaserade interventioner för att uppnå starka positiva resultat, och därmed varför implementeringstrohet är avgörande. Om yrkesverksamma inom prevention och poliser ska förena sina krafter i preventionsteam bör de därför utbildas gemensamt i preventionsvetenskapens grunder och dess tillämpning i implementeringen av evidensbaserade interventioner och regelverk.
Lokala preventionskoalitioner
En arena där yrkesverksamma inom prevention och poliser kan samverka kring substansbruk är lokala preventionskoalitioner. Lokalsamhällets medverkan i att lösa folkhälsofrågor går kanske tillbaka ända till digerdöden. Att integrera olika delar av lokalsamhället har utgjort folkhälsoarbetets grund under mycket lång tid, särskilt sedan insikten att förändring av individuella beteenden inte räckte för att ta sig an hela lokalsamhällets hälsa. Många ansträngningar har gjorts runt om i världen för att på något sätt involvera lokalsamhället i att möta dess hälsobehov.
Nyare exempel på sådana insatser i USA är Stanford Three Community Study, genomförd av Stanford University från 1979 till 1990,27 och Midwestern Prevention Project, genomfört av University of Southern California under 1980-talet.28
Stanford Three Community Study använde en utbildningskampanj i hela lokalsamhället för att ta sig an hjärt-kärlsjukdom genom förändrade kostvanor och minskad rökning i den allmänna befolkningen. Midwestern Prevention Project tog sig an substansbruk i Kansas City, Missouri, med hjälp av massmedieinsatser, ett skolbaserat utbildningsprogram, föräldrautbildningsprogram, lokala organisationer som inkluderade näringslivsledare, och hälsopolitiska komponenter som infördes stegvis under en sexårsperiod. Dessa studier visade hur flera interventioner inom ett avgränsat geografiskt område kunde påverka hälsorelaterade beteenden.
Med utgångspunkt i denna historia finansierade Center for Substance Abuse Prevention i slutet av 1990-talet ett stort antal lokala partnerskap, och Robert Wood Johnson Foundation stödde Fighting Back Community Coalitions. Två evidensbaserade koalitionsmodeller som stöds av National Institute on Drug Abuse är Communities That Care29 och PROSPER (PROmoting School-community-university Partnerships to Enhance Resilience).30 I dag finns det kanske tusentals lokala preventionskoalitioner runt om i landet.31 Alla är dock inte evidensbaserade, och deras värde och effektivitet har ifrågasatts.32 Finansieringen av dessa koalitioner kommer från en rad lokala, delstatliga och federala källor. Koalitionerna utgör möjligheter för yrkesverksamma inom prevention och poliser att samverka nära.33
Preventionspartnerskap
Av stor betydelse är att skapa partnerskap för att erbjuda evidensbaserat preventionsarbete som möter lokalsamhällets behov.34 Oavsett om de formaliseras som en lokal koalition behöver dessa grupper tillgång till data om problemets storlek i lokalsamhället, vilka det berör och var de finns. Denna information omfattar inte bara akutmottagningsbesök eller dödsfall där psykoaktiva substanser är inblandade (t.ex. överdoser, självmordsförsök) utan också beskrivningar av inskrivningar i behandling för substansbruk, överträdelser av skolregler och lagar som rör substansbruk, gripanden med anknytning till substansbruk och analyser av beslagtagna substanser. Polisen har en nyckelroll i att bidra till att identifiera problemområden i lokalsamhället och i att utveckla ”instrumentpaneler” som med en blick visar vilka problem lokalsamhället upplever och hur de i omfattning och allvar förhåller sig till liknande och angränsande lokalsamhällen.
Som nämnts tidigare kräver polisers och preventionsaktörers medverkan i det direkta genomförandet av varje evidensbaserad förebyggande intervention en förståelse av interventionens grundläggande struktur, inklusive den logikmodell som interventionen bygger på. Eftersom evidensbaserade program dessutom är utformade för att genomföras med en specifik åldersgrupp, är utbildning i åldersanpassade undervisningsstrategier lika viktig som en full förståelse av programmets innehåll. Dessa förbehåll gäller lika mycket pedagoger utan utbildning i preventionsvetenskap som poliser.
Nästa steg
Vad kan föra samman preventionsfältet och polisen i ett produktivt och ömsesidigt respektfullt partnerskap för att fullfölja det gemensamma målet att förebygga substansbruk och relaterade riskbeteenden? Vad kan lösa upp väggarna i de finansieringsmässiga och begreppsliga stuprör som var och en verkar inom? Med tanke på de mycket olika paradigm som ramar in respektive professions syn på prevention kommer detta sannolikt att vara en utmanande uppgift. Som tidigare nämnts35 har dock andra pekat inte bara på överlappningen i lokalsamhällenas mål utan också på belägg för möjligheterna med och framgången för sådan samverkan.36 Våra förslag till hur man går vidare i en gemensam satsning omfattar följande steg. Vi menar att ledarskapet för ett initiativ av det här slaget måste komma från toppen. Vi föreslår att Office of Drug Control Policy och det amerikanska justitiedepartementet (United States Department of Justice) använder sitt inflytande för att samla en grupp nationellt erkända experter från polisvetenskapen och preventionsfältet som har ett gemensamt intresse och fokus. Syftet bör vara att utarbeta en vitbok som utforskar och föreslår strategier genom vilka förebyggande strategier och arbetssätt kan flätas samman över professionella gränser. Dokumentet bör också identifiera viktiga hinder för samverkan och hur de kan övervinnas eller åtminstone mildras. Det bör också rekommendera specifika områden där yrkesverksamma inom prevention och poliser bör få utbildning i varandras områden om de ska förstå varandras vägledande principer och operativa miljöer. Vitboken bör också ge specifika rekommendationer om befintliga finansieringskällor som kan användas för att stödja utvecklingen av tvärdisciplinära team, med fokus på att formulera ett gemensamt genomförande av centrala förebyggande strategier av gemensamt intresse på lokal nivå. Dokumentet bör också föreslå nya finansieringskällor – t.ex. från den federala regeringen eller intresserade stiftelser – som kan krävas för att stödja initiativet. Nästa logiska steg vore en inbjudningskonferens med nationell räckvidd, utformad för att systematiskt granska vitbokens begrepp och förslag inför en gemensam publik av företrädare för prevention och polis. Därefter skulle dokumentet revideras.
Detta initiativ skulle lätt kunna gå i stå vid slutet av denna process utan ytterligare vägledning och ekonomiskt stöd. Vi föreslår att flera pilotorter väljs ut noggrant – kanske genom ett konkurrensutsatt bidragsförfarande – som ett laboratorium där vitbokens rekommendationer omsätts i praktiken. Avgörande för pilotorternas framgång vore deras vilja att fortlöpande och nära rådgöra med experter från både polisvetenskapen och preventionsvetenskapen. Pilotorterna, som skulle fungera som inkubatorer för utveckling och genomförande av sammanflätade förebyggande strategier, bör sedan följas noggrant under minst tre år och beskrivas i enskilda fallstudier. Resultaten från dessa fallstudier skulle sedan kunna sammanställas i ett vägledningsdokument som för detta framväxande praktikfält framåt.
Diskussion
Två stora frågor har inte behandlats direkt i den här artikeln, eftersom de i sig skulle kräva betydande uppmärksamhet. En av dem är ”kriget mot drogerna” och dess konsekvenser för misstron mot polisen i lokalsamhällena. Även om det är relevant har ”kriget mot drogerna” och misstron i många lokalsamhällen lett till införandet av många lagar med hårda tag mot brott, särskilt när substanser är inblandade. Sådana lagar kan naturligtvis äventyra tillämpligheten och effekten av de föreslagna riktlinjerna. Med legaliseringen av marijuana och ett förnyat fokus på avkriminalisering bör dock möjligheterna att stärka polisens positiva roll i att ta sig an lokala problem genom prevention, särskilt i samverkan med lokala organisationer inom prevention, hälsa och socialt arbete, bidra till att återuppbygga förtroendet för polisen.
En annan fråga är fokuset på USA. Vi valde avsiktligt USA som exempel på hur polisen kan integreras i ett preventionsramverk, eftersom det är det vi känner bäst. Denna roll är dock inte begränsad till ett land utan kan integreras i polisarbete världen över. Som ett erkännande av detta utarbetade United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) Guidelines for the Role of Law Enforcement Officers in the Classroom, framtagna vid ett FN-sponsrat symposium i ämnet i Wien. Riktlinjernas utgångspunkt är: ”… to improve the effectiveness of pre-existing and ongoing work of Law Enforcement Officers (LEO) involved in substance use prevention in schools. Its intentions are to incite LEO to re-assess their mode of operation and align their work with what the science of prevention suggests doing in such settings.”37 I svensk översättning ungefär: att förbättra effektiviteten i det redan pågående arbete som poliser (Law Enforcement Officers, LEO) utför inom förebyggande av substansbruk i skolan; avsikten är att förmå poliser att ompröva sitt arbetssätt och anpassa sitt arbete till vad preventionsvetenskapen rekommenderar i sådana miljöer. Riktlinjerna är ett försök att ge polisen världen över vägledning om hur den bäst kan stödja evidensbaserade förebyggande insatser i sina skolor. Detta är en del av UNODC:s strävan att bidra ”… to global peace and security, sustainable development and human rights by helping to make the world safer from drugs, crime, corruption and terrorism”, det vill säga till global fred och säkerhet, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter genom att bidra till att göra världen säkrare från droger, brott, korruption och terrorism.38 Dessa riktlinjer börjar lägga grunden för en internationell ansträngning att fläta samman polisens och preventionsfältets mål och verksamheter.
Om författarna
Zili Sloboda, Sc.D., ordförande, Applied Prevention Science International.
Christopher Ringwalt, Dr.P.H., senior forskare, Pacific Institute for Research and Evaluation.
Referenser
Geoffrey T. Fong, Lorraine V. Craig, Roman Guignard, Gera E. Nagelhout, Megan K. Tait, Pete Driezen, et al. “Evaluation of the Smoking Ban in Public Places in France One Year and Five Years after its Implementation: Findings from the ITC France Survey.” Bulletin Épidémiologique Hebdomadaire (Paris), 20(21), 217-223 (2013). PMID: 24803715; PMCID: PMC4009376.
Ashleigh K. Morse, Mina Askovic, Jayden Sercombe, Kate Dean, Alana Fisher, Christina Marel, et al. “A Systematic Review of the Efficacy, Effectiveness and Cost-Effectiveness of Workplace-Based Interventions for the Prevention and Treatment of Problematic Substance Use.” Frontiers of Public Health, 10:1051119 (2022). doi: 10.3389/fpubh.2022.1051119. PMID: 36419993; PMCID: PMC9676969.
Simon Perry, Badi Hasisi & David Weisburd. “The Contribution of the ‘Super Evidence Cop’: Key Role of Police Leaders in Advancing Evidence-Based Policing.” In: Verma, A., Das, D.K. (eds) Police Leaders as Thinkers. Springer, Cham. (2023). https://doi.org/10.1007/978-3-031-19700-0_6.
Elisa M. Trucco, Nilofar Fallah-Sohy, Julie V. Cristello & Sarah A. Hartmann. “The Role of Socialization Contexts on Adolescent Substance Use Across Racial and Ethnic Groups.” Current Addiction Reports, 10(3), 412-421 (2023). doi: 10.1007/s40429-023-00496-1. Epub 2023 May 23. PMID: 37691834; PMCID: PMC10491413.
Vincent B. Hasselt, V., Gary Killam, Kari M. Schlessinger, Tina M. DiCicco, William F. Anzalone Jr., et al. “The Adolescent Drug Abuse Prevention and Treatment (ADAPT) Program: A Mental Health-Law Enforcement Collaboration.” Journal of Child & Adolescent Substance Abuse, 15:2, 87-104 (2006). DOI: 10.1300/J029v15n02_05.
Slutnoter
Bureau of Justice, webbplats (https://bjs.ojp.gov/glossary?page=5#glossary-terms-block-1-whw1p81svq11v0je, hämtad 2 februari 2024.↩︎
Till exempel David Weisburd & Peter Neyroud. Police Science: Toward a New Paradigm (2011). Harvard Kennedy School Program in Criminal Justice Policy and Management.↩︎
Society for Prevention Research. (2011). Standards of Knowledge. https://preventionresearch.org/advocacy/#SofK.↩︎
Inom polisarbetet: … ’a decision-making process which integrates the best available evidence, professional judgement, and community values, preferences and circumstances’, Stephan Klose. “Redefining Evidence-Based Policing.” Policing: A Journal of Policy and Practice, 18, 1–7 (2024). https://doi.org/10.1093/police/paad095; s. 1; inom preventionen … ”prevention programs, strategies, and policies that have been rigorously tested under research conditions and found to be effective in changing adolescent drug use behavior and attitudes”, Mary Ann Pentz. “Evidence-Based Prevention: Characteristics, Impact, and Future Direction.” Journal of Psychoactive Drugs, 35 Suppl 1, 143-152 (2003). doi: 10.1080/02791072.2003.10400509. PMID: 12825757.↩︎
Till exempel Zili Sloboda & Susan B. David. “Commentary on the Culture of Prevention.” Prevention Science, 22, 84–90 (2021). https://doi.org/10.1007/s11121-020-01158-8.↩︎
LuAnne Rohrbach, Christopher L. Ringwalt, Susan T. Ennett & Amy A. Vincus. “Factors Associated with Adoption of Evidence-Based Substance Use Prevention Curricula in US School Districts.” Health Education Research, 20(5), 514-526 (2005). doi: 10.1093/her/cyh008. Epub 2005 Feb 1. PMID: 15687101.↩︎
Sherman, L.W. (1998). Evidence-Based Policing. https://www.policinginstitute.org/wp-content/uploads/2015/06/Sherman-1998-Evidence-Based-Policing.pdf.↩︎
Till exempel Judith S. Brook, Irving F. Lukoff, & Martin Whiteman. “Initiation into Adolescent Marijuana Use.” The Journal of Genetic Psychology, 137(1st Half), 133-142 (1980). doi: 10.1080/00221325.1980.10532808. PMID: 6968818; Kazuo Yamaguchi & Denise B. Kandel. “Patterns of Drug Use from Adolescence to Young Adulthood: II. Sequences of Progression.” American Journal of Public Health, 74(7), 668-672 (1984). doi: 10.2105/ajph.74.7.668. PMID: 6742252; PMCID: PMC1651663; Kristine Marceau. “The Role of Parenting in Developmental Trajectories of Risk for Adolescent Substance Use: A Bioecological Systems Cascade Model.” Frontiers of Psychology, 20, 14:1277419 (2023). doi: 10.3389/fpsyg.2023.1277419. PMID: 38054168; PMCID: PMC10694242; Katie A. Weatherson, Meghan O’Neill, Erica Y. Lau, Wei Qian, Scott T. Leatherdale & Guy E. J. Faulkner. “The Protective Effects of School Connectedness on Substance Use and Physical Activity.” Journal of Adolescent Health, 63(6), 724-731 (2018). doi: 10.1016/j.jadohealth.2018.07.002. Epub 2018 Sep 28. PMID: 30269908.↩︎
Diana H. Fishbein & Zili Sloboda. “A national strategy for preventing substance and opioid use disorders through evidence-based prevention programming that fosters healthy outcomes in our youth.” Clinical Child & Family Psychology Reviews. 26:1–16 (2023).↩︎
Shepherd, J.P. & Sumner, S.A. (2017). ‘Policing and Public Health-Strategies for Collaboration.’ Journal of the American Medical Association, 317(15), 1525-1526. doi: 10.1001/jama.2017.1854. PMID: 28358946; PMCID: PMC5814117; Auke J. van Dijk, Victoria Herrington, Nick Crofts, Robert Breunig, Scott Burris, Helen Sullivan, et al. “Law Enforcement and Public Health: Recognition and Enhancement of Joined-Up Solutions.” Lancet, 393(10168), 287-294 (2019). doi: 10.1016/S0140-6736(18)32839-3. PMID: 30663598; Marc Krupanski, Melissa Jardine, Brendan Cox, Tim France, Bill Stronach & Nick Crofts. “Envisioning the Future: Police and Public Health Joining Forces.” Journal of Community Safety and Well-Being, 5(4), 136–137 (2020).↩︎
Diana H. Fishbein & Zili Sloboda. “A national strategy for preventing substance and opioid use disorders through evidence-based prevention programming that fosters healthy outcomes in our youth.” Clinical Child & Family Psychology Reviews. 26:1–16 (2023).↩︎
Till exempel Richard R. Clayton, Anne M. Cattarello & Brian M. Johnstone, B.M. “The Effectiveness of Drug Abuse Resistance Education (project DARE): 5-Year Follow-Up Results.” Prevention Medicine, 25(3), 307-318 (1996). doi: 10.1006/pmed.1996.0061. PMID: 8781009; Juliana Y. Valente & Zila Sanchez. “Short-term Secondary Effects of a School-Based Drug Prevention Program: Cluster-Randomized Controlled Trial of the Brazilian Version of DARE’s Keepin’ it REAL.” Prevention Science, 23(1), 10-23 (2022). doi: 10.1007/s11121-021-01277-w. Epub 2021 Jul 5. PMID: 34226985.↩︎
Till exempel Michelle A. Bolger, Daniel J. Lytle & P. Colin Bolger. (2021). “What Matters in Citizen Satisfaction with Police: A Meta-Analysis.” Journal of Criminal Justice, 72, 101760 (2021); Adam D. Fine, Sachiko Donley, Caitlin Cavanagh, & Elizabeth Cauffman. “Youth Perceptions of Law Enforcement and Worry About Crime from 1976 to 2016.” Criminal Justice and Behavior, 47(5), 564-581 (2020). https://doi.org/10.1177/0093854820903752.↩︎
Till exempel National Academies of Sciences, Engineering, and Medicine. “Proactive Policing: Effects on Crime and Communities”. Washington, DC: The National Academies Press (2018) https://doi.org/10.17226/24928; Scott A. Waldman & Andre Terzic. “Health Care Evolves from Reactive to Proactive.” Clinical Pharmacologic Therapies, 105(1), 10-13 (2019). doi: 10.1002/cpt.1295. PMID: 30597564; PMCID: PMC6314203.↩︎
Kenneth W. Griffin, Gilbert J. Botvin, Lawrence M. Scheier & Christopher Williams. ‘Long-term Behavioral Effects of a School-Based Prevention Program on Illicit Drug Use among Young Adults.’ Journal of Public Health Research, 12(1), 22799036221146914. (2023). doi: 10.1177/22799036221146914. PMID: 36654812; PMCID: PMC9841862.↩︎
Niloofar Bavarian , Kendra M Lewis, Stefanie Holloway, Luwissa Wong, Naida Silverthorn, David L DuBois, et al. “Mechanisms of Influence on Youth Substance Use for a Social-Emotional and Character Development Program: A Theory-Based Approach.” Substance Use and Misuse, 57, no. 12 (2022):1854-1863. doi: 10.1080/10826084.2022.2120359. Epub 2022 Sep 11. PMID: 36093809.↩︎
Joel B. Bennett, Camille R. Patterson, G. Shawn Reynolds, Wyndy L. Wiitala, and Wayne E. K. Lehman, “Team Awareness, Problem Drinking, and Drinking Climate: Workplace Social Health Promotion in a Policy Context.” American Journal of Health Promotion, 19, no. 2 (2004): 103-113.↩︎
Till exempel Robert L. Flewelling, Joel W. Grube, M.J. Paschall, M.J., Anthony Biglan, Anne Kraft, Carol Black, et al. “Reducing Youth Access to Alcohol: Findings from a Community-Based Randomized Trial.” American Journal of Community Psychology, 51(1-2), 264-277 (2013). doi: 10.1007/s10464-012-9529-3. PMID: 22688848; PMCID: PMC3790581; Joel W. Grube & Kathryn Stewart. “Preventing Impaired Driving Using Alcohol Policy.” Traffic Injury Prevention, 5(3), 199-207 (2004). doi: 10.1080/15389580490465229. PMID: 15276920; Anne T. McCartt, Laurie A. Hellinga & Bevan B. Kirley. “The Effects of Minimum Legal Drinking Age 21 Laws on Alcohol-Related Driving in the United States.” Journal of Safety Research, 41(2), 173-181 (2010). doi: 10.1016/j.jsr.2010.01.002. Epub 2010 Mar 9. PMID: 20497803; M.J. Paschall, Joel W. Grube, Ted R. Miller, Christopher L. Ringwalt, Deborah A. Fisher & William DeJong, W. “Evaluation of a Mystery Shopper Intervention to Reduce Sales of Alcohol To Minors in Zacatecas and Guadalupe, Mexico.” Journal of Drug Education, 49(3-4), 115-124 (2020). doi: 10.1177/0047237920981776. Epub 2020 Dec 20. PMID: 33342304.↩︎
Till exempel Albert Bandura, “Applying Theory for Human Betterment.” Perspectives on Psychological Science, 14, no. 1 (2019): 12-15. doi: 10.1177/1745691618815165. PMID: 30799756; Karen Glanz & Donald B. Bishop. “The Role of Behavioral Science Theory in Development and Implementation of Public Health Interventions.” Annual Review of Public Health, 31:399-418 (2010). doi: 10.1146/annurev.publhealth.012809.103604. PMID: 20070207.↩︎
LuAnne Rohrbach. “Design of Prevention Interventions.” In: Zili Sloboda & Hanno Petras. Defining Prevention Science, pp. 275-292 (2014). New York, New York: Springer.↩︎
John Renner. “Research, Teaching, and Learning with the Piaget Model”. (1976). Norman, OK: University of Oklahoma Press.↩︎
Benjamin S. Bloom, Max D. Engelhart, Edward J. Furst, Walker H. Hill, and David R. Krathwohl, D.R. “Taxonomy of educational objectives: The classification of educational goals. Handbook I: Cognitive domain.” (1956), New York: David McKay Company.↩︎
Jerome Bruner, “Going Beyond the Information Given” (1973). New York: Norton.↩︎
Jeanne E. Ormrod. “Human Learning” (5th ed.) (2007). Upper Saddle River: Pearson Prentice Hall.↩︎
United Nations Office on Drugs and Crime-World Health Organization. (2013/2018). International Standards on Drug Use Prevention. https://www.unodc.org/documents/prevention/UNODC-WHO_2018_prevention_standards_E.pdf.↩︎
Till exempel Travis Hirschi. “Causes and Prevention of Juvenile Delinquency.” Sociological Inquiry, 47(3-4), 322-341 (1997); John MacDonald, J. “Criminal Justice Reform Guided by Evidence: Social Control Works – The Academy of Experimental Criminology 2022 Joan McCord Lecture.” Journal of Experimental Criminology (2023). https://doi.org/10.1007/s11292-023-09558-w.↩︎
Stephen F. Fortmann, C. Barr Taylor, June A. Flora & Darius E. Jatulis. “Changes in Adult Cigarette Smoking Prevalence After 5 Years of Community Health Education: The Stanford Five-City Project.” American Journal of Epidemiology, 137(1): 82-96 (1993).↩︎
Mary Ann Pentz, M.A., James H. Dwyer, David P. MacKinnon, Brian R. Flay, William B. Hansen, Eric Yu I Wang, & C. Anderson Johnson. “A Multicommunity Trial for Primary Prevention of Adolescent Drug Abuse Effects on Drug Use Prevalence.” Journal of the American Medical Association, 261(22):3259-3266 (1989).↩︎
Kevin P. Haggerty, Vaughnetta J. Barton, Richard F. Catalano, R.F., Margaret L. Spearmon, Edith C. Elion, Raymond C. Reese & Edwina S. Uehara. “Translating Grand Challenges from Concept to Community: The “Communities in Action” Experience.” Journal of the Society for Social Work and Research, 8:137-159 (2017).↩︎
Richard R. Spoth, Cleve Redmond, Chungyeol Shin, Mark Greenberg, Mark Feinberg & Lisa Schainker. “PROSPER Community-University Partnerships Delivery System Effects on Substance Use Through 6½ years Past Baseline from a Cluster Randomized Controlled Intervention Trial.” Preventive Medicine, 56, 190-196 (2013).↩︎
Community Anti-Drug Coalitions of America (CADCA), https://www.cadca.org/; Centers for Disease Control and Prevention (CDC), “Drug-Free Communities (FC) Support Program,” https://www.cdc.gov/drugoverdose/drug-free-communities/coalitions.html.↩︎
Denise Hallfors, Hyunsan Cho, David Livert & Charles Kadushin. “Fighting Back Against Substance Abuse: Are Community Coalitions Winning?” American Journal of Preventive Medicine, 23(4), 237-245 (2002). doi: 10.1016/s0749-3797(02)00511-1. PMID: 12406477.↩︎
Laura Tinner, Claire Kelly, Deborah Caldwell & Rona Campbell. “Community Mobilisation Approaches to Preventing Adolescent Multiple Risk Behaviour: A Realist Review.” Systematic Reviews, 13(1), 75 (2024). doi: 10.1186/s13643-024-02450-2. PMID: 38409098.↩︎
Till exempel Lauren Hajjar, Brittany S. Cook, Ariel Domlyn, Kassy Alia Ray, David Laird, Abraham Wandersman. “Readiness and relationships are crucial for coalitions and collaboratives: concepts and evaluation tools.” New Directions for Evaluation, 22(65), 103-122, (2021); Jay C. Butler, Mitchell L. Cohen, Cindy R. Friedman, Robert M. Scripp, and Craig G. Watz. “Collaboration Between Public Health and Law Enforcement: New Paradigms and Partnerships for Bioterrorism Planning and Response.” Emerging Infectious Diseases, 8(10), 1152-1156 (2002). doi: 10.3201/eid0810.020400. PMID: 12396931; PMCID: PMC2730308; Zaid El-Khatib, Celina Herrera, Giovanna Campello, Elizabeth Mattfeld & Wadih Maalouf. “The Role of Law Enforcement Officers/Police in Drug Prevention within Educational Settings – Study Protocol for the Development of a Guiding Document Based on Experts’ Opinions.” International Journal of Environmental Research and Public Health, 18, 2613 (2021). https://doi.org/10.3390/ijerph18052613.↩︎
Till exempel Shepherd, J.P. & Sumner, S.A. (2017). ‘Policing and Public Health-Strategies for Collaboration.’ Journal of the American Medical Association, 317(15), 1525-1526. doi: 10.1001/jama.2017.1854. PMID: 28358946; PMCID: PMC5814117; Marc Krupanski, Melissa Jardine, Brendan Cox, Tim France, Bill Stronach & Nick Crofts. “Envisioning the Future: Police and Public Health Joining Forces.” Journal of Community Safety and Well-Being, 5(4), 136–137 (2020). Alla dessa författare föreslog liknande koncept kring skärningspunkten mellan polis och folkhälsa; Auke J. van Dijk, Victoria Herrington, Nick Crofts, Robert Breunig, Scott Burris, Helen Sullivan, et al. “Law Enforcement and Public Health: Recognition and Enhancement of Joined-Up Solutions.” Lancet, 393(10168), 287-294 (2019). doi: 10.1016/S0140-6736(18)32839-3. PMID: 30663598.↩︎
Margaret E Balfour , Scott L Zeller, “Community-Based Crisis Services, Specialized Crisis Facilities, And Partnerships with Law Enforcement.” Focus (American Psychiatric Publishing), 21, no. 1 (2023): 18-27. doi: 10.1176/appi.focus.20220074. PMID: 37205037; PMCID: PMC10172540.↩︎
United Nations Office on Drugs and Crime. (2023). Guidelines for the Role of Law Enforcement Officers in the Classroom. S. 5, https://www.unodc.org/res/prevention/prevention-guidelines_html/A_Guiding_Document_-_The_Role_of_Law_Enforcement_Officers_in_Drug_Use_Prevention_within_School_Settings_updated.pdf.↩︎
Ibid.↩︎
Källa och licens
Detta är en återgivning av: Zili Sloboda, Christopher Ringwalt, “The Role of Law Enforcement in the Reduction of Substance Use and Other Behavioural Health Risks: Substance Use as a Focus: United States as an Example.” International Journal of Police Science 4, no. 1 (2025). DOI: 10.56331/ijps.v3i2.9847. Original: ijps-journal.org.
Artikeln är publicerad under licensen Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell 4.0 Internationell (CC BY-NC 4.0); författarna behåller upphovsrätten. Den återges här i svensk översättning av författarnas engelska original, med angivande av upphov och utan andra ändringar i innehållet än översättningen. Originalets slutnoter med romerska siffror är här numrerade 1–38, uppenbara typografiska fel har rättats utan markering, och de tre figurerna har ritats om för den här webbplatsen. Vid tvivel gäller den publicerade versionen hos tidskriften.
Originalets nyckelord: Prevention, Law Enforcement, Policing, Prevention Science, Policing Science.